Varje dag så går jag med denna klump i bröstet, livrädd för att det ska bli bråk.
Varje dag så tänker jag tillbaka till de bra tiderna och jag saknar dom.

Jag orkar inte med att vi ska bråka hela tiden, jag orkar inte vara orolig över att det ska bli bråk. Jag mår redan dåligt, så snälla sluta tjata om att jag ska göra den där anmälan, jag orkar inte, jag skulle gärna ställa upp för dig och tjejerna, men jag klarar det inte, för gör jag det, så kommer jag gå under. Och det spelar tydligen ingen roll när jag säger det till dig, för du tjatar om det iallafall. Jag är glad att jag lever idag, för som jag mått så har jag tänkt flera gånger att jag inte klarar det, men skulle det hända något mer som gör att jag mår sämre så kommer jag börja tänka så igen.. Snälla Snälla Sluta tjata.
Jag älskar dig och kommer alltid att göra det, men älska mig tillbaka om så bara lite grann. Jag behöver det, vi båda har det tufft, men då är det meningen att vi ska finnas för varandra. Snart flyttar jag och jag hoppas det kommer bli bättre då. Jag hoppas vi kommer kunna prata med varandra som förut. Och göra saker som vi alltid kunde göra förut och skratta tillsammans.

Till alla som jag känner, har ni problem så får ni gärna prata med mig.
Jag lyssnar och jag berättar inte för någon.
Men om ni ska prata "skit" om någon annan så vill jag inte höra.
Jag är trött på att vara i mitten av allt. 

Idag är det fredag, och jag hoppas denna dag kommer bli bra..